Programet nybyggarna har berört mina inre tankar å känslor varje vecka programet sänts, visst vi alla har vi gjort våra val men vissa val blir lite tokigare än andras val.
Vi tittare fick chansen att se å höra 7 berättelser om hur droger drog ner dom under en yta som vi "vanliga" människor kanske inte riktigt förstår. Hur varje dag va en kamp att överleva, hitta ett ställe som dom kunde få värma sig på.

Varje gång ja åker till mitt jobb så möter ja en kvinna uppskattar hennes ålder mellan 28 - 35 år gammal hon ser nyvaken ut å hon är långt ner i drogerna men ler ändå mot mig. Hon berör mina känslor å ja önskar att ja kunde hjälpa henne ur skiten.
Tycker de finns för få härbärgen även fast man kanske hellre vill ha ett eget hem men en varm plats att sova på varje natt är nog bättre än en kall trapp uppgång.

Jag såg igår sista avsnittet på nybyggarna å förstår varför Anders vart så tagen av sitt avsked till dom, fällde själv en tår.
När dom fick någon som lyssnade å gav dom en trygghet så fick han något bättre tillbaka nämligen deras tillit å dom öppnade sitt innersta rum så deras resa att bli drogfri kunde börja.

Alla har vi rätt till en ny chans i livet trotts att vi gjort dumma saker å alla ha rätt till att be dom man skadat om förlåtelse men man blir kanske inte blir förlåten men man har gjort ett försök att få reda upp sitt liv.

Jag önskar verkligen dessa människor på Basta Lycka till å hoppas dom får ett långt å drogfritt liv.

I söndags var vi hem till min mamma å hämta en dräkt min lilla Anton ska ha på dagis i en teater å han vart den absolut sötaste lilla musen i världen.